Vad är det som händer...
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som händer. Varför blir det så?
Jag vill ju inte det, inte egentligen. Besvikelse, varför påverkar det så himla mycket.
Rädslan om ensamhet, varför just nu, är sällan ensam nån stans, kanske bara ensam i mig själv.
Så mycket tankar, så mycket känslor, dom måste få utlopp någonstans. Men varför inte bara possitivt?
Jag vill ju inte det, inte egentligen. Besvikelse, varför påverkar det så himla mycket.
Rädslan om ensamhet, varför just nu, är sällan ensam nån stans, kanske bara ensam i mig själv.
Så mycket tankar, så mycket känslor, dom måste få utlopp någonstans. Men varför inte bara possitivt?
Det är ingen större skillnad...
Visst att det sägs att man inte ska dra alla över samma kant, men varför inte egentligen?
Alla är ju ändå samma skit, egentligen, det är ju så.
Nu har det börjat, kanske borde agera direkt?
