Livet just nu...

Hur länge ska man orka, varför tar allt bra slut efter ett tag.
Vad kommer vinna, vad är det som är viktigt, hur mycket ska man ge upp.
Det är nära nu, mycke närmre än någonsin, lite mer komplicerat än tidigare.
Jag övervinner allt, jag tar mig ur starkare och ångrar ofta den slösade tiden.

Jag vill bort bort bort!
Långt och länge!
Men tiden räcker inte, men vad är tiden egentligen värd!
Det sägs ju att det finns all tid i världen, men den är ju ändå så begränsad.
Det är kanske dax att sluta begränsa sig?

Vad pratar jag om, jo den så kallade svenska avundsjukan.
Att få cred och dela med sig av det är tydligen lika med att trycka ner andra.
Jag ser det inte så, sällan jag tänker sätta mig själv högre genom att sänka någon annan.
Stop där, då har jag ju inte höjts, så vad är då poängen med det. Upp för mig, ni andra kan stå kvar, det är så jag jobbar, inte på något annat sätt.

Jag kommer alltid jobba lite hårdare, sträva lite högre! So What! Alla kanske inte kan ge mig klappen på axeln och vara glada för min skull, men det är smällen jag får ta. Jag nöjer mig inte, har inte gjort det tidigare och kommer sällan att göra det nu! Det finns inga gränser, bara dom hinder man själv sätter upp, jag tänker riva murar från och med nu!

I will follow my intuition, I will follow my heart....
..... I will do it my way!

The paradox of our time in history is that we have taller buildings but shorter tempers, wider Freeways , but narrower viewpoints. We spend more, but have less, we buy more, but enjoy less. We have bigger houses and smaller families, more conveniences, but less time. We have more degrees but less sense, more knowledge, but less judgment, more experts, yet more problems, more medicine, but less wellness.

We drink too much, smoke too much, spend too recklessly, laugh too little, drive too fast, get too angry, stay up too late, get up too tired, read too little, watch TV too much, and pray too seldom.

We have multiplied our possessions, but reduced our values. We talk too much, love too seldom, and hate too often.

We've learned how to make a living, but not a life. We've added years to life not life to years. We've been all the way to the moon and back, but have trouble crossing the street to meet a new neighbor. We conquered outer space but not inner space. We've done larger things, but not better things.

We've cleaned up the air, but polluted the soul. We've conquered the atom, but not our prejudice. We write more, but learn less. We plan more, but accomplish less. We've learned to rush, but not to wait. We build more computers to hold more information, to produce more copies than ever, but we communicate less and less.

These are the times of fast foods and slow digestion, big men and small character, steep profits and shallow relationships. These are the days of two incomes but more divorce, fancier houses, but broken homes. These are days of quick trips, disposable diapers, throwaway morality, one night stands, overweight bodies, and pills that do everything from cheer, to quiet, to kill. It is a time when there is much in the showroom window and nothing in the stockroom. A time when technology can bring this letter to you, and a time when you can choose either to share this insight, or to just hit delete...

Remember; spend some time with your loved ones, because they are not going to be around forever.

Remember, say a kind word to someone who looks up to you in awe, because that little person soon will grow up and leave your side.

Remember, to give a warm hug to the one next to you, because that is the only treasure you can give with your heart and it doesn't cost a cent.

Remember, to say, 'I love you' to your partner and your loved ones, but most of all mean it. An embrace will mend hurt when it comes from deep inside of you.

Remember to hold hands and cherish the moment for someday that person will not be there again.

Give time to love, give time to speak! And give time to share the precious thoughts in your mind.

AND ALWAYS REMEMBER:

Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away.

George Carlin

Destiny is something we choose to go after....
Fate is something that happens to us, and seemingly takes away our choices, but in fact actually leads us back towards the choice of Destiny we already made before we were born.




-Life will end up somewhere, at the place where it´s ment to be-

De saknade bitarna börjar falla mer o mer på plats. Varför tappar jag bort ibland? I´m on my way back now!

Sverige, ses om 5 dagar!

Jag vill inte mer nu, jag önskar komma hem! Kan man säga så, det är sällan det är såhär illa, på riktigt.
Har svårt att finna meningen, jag vet var den finns och att det finns, men den är så långt borta!

Det går inte styra, vad ska jag göra!? Finns det kanske inte ens något svar, finner det inte, kännder det inte alls.

JAG VILL INTE!!!!

"Så börjar livet här till slut
Vi gråter det som var förut
Så somnar vi så tätt ihop
Att dagen vaknar allt för fort
För den himmel som jag nått och för allt det som jag nu förstått
Ska hjärtat slå ett slag för var förlorad dag"

"Den första gången jag såg på dig
Och kände hur du såg på mig
Då föll allting jag trott var sant
Jag vet du kände likadant
Du var så vacker då som nåt jag aldrig kunnat nå
Och hjärtat slog ett slag för var förlorad dag"