Livet just nu...

Jag tror att jag få gånger funnit, men dessa gånger det även försvunnit.
Hur ska jag våga hoppas och tro, det har inte passerat utan att bero.
Men att fortfarande bakåt leta, kommer bara fortsätta mitt sinne att reta.
Att våga släppa taget och satsa, ger driekt känslan av att inte där platsa.
Aldrig igen en känsla av fängelse, det va alltid för mycket anklagelse.
Du svin förstörde min kropp, innan det fanns det mycket hopp.
Hur kan man nu vidare gå, kommer det finnas någon som kan förstå.
Det går aldrig med ord beskriva, du är en egositisk manlig jävla diva.
Du förnedrade så otroligt hårt, du gjorde så att allt i livet blev skitsvårt.
Slutligen kommer skadan repareras, det du gjorde ska aldrig accepteras.
Med ett hat i mig som bara stärks, kan inte längre dölja utan att det märks.
När glädjen bara är ett påklistrat skal, då är det tid att göra sitt val.
Valet blir att vidare gå ,och hoppas att någon med mig kan förstå.
Igen hoppet om kärlek och lycka få, som i all evighet skall bestå.